Natt-människorna

Herr Gud, Det är Anna av Fynn.

“Det var kanske för att jag och Anna hade träffats sent en kväll som de sena kvällarna fashinerade oss så. Det var kanske för att natten gömde på så många överaskningar. Dagens alla syner och ljud blev hanterliga på natten. Saker och ljud framträdde var för sig på natten utan att blandas ihop med en massa annat, och i mörkret hände det saker som omöjligt kunde hända i dagsljus. Det kan gå för sig att prata med en lyktstolpe på natten; gör man det på dagen blir man hämtad i polisbil.
–    Solen är bra, sa Anna, men den lyser upp överallt så man kan inte se så långt.
Jag höll med om att solen kunde vara så skarp att man blev alldeles bländad ibland. Men det var inte så hon menade.
–    Ens själ går inte så långt om dagen för den stannar där man kan se.
–    Menar du att jag ska begripa det där? undrade jag.
–    Natten är bättre. Den tänjer ut ens själ ända till stjärnorna. Och det är mycket långt, förkunnade hon. På natten behöver man inte stanna någonstans på vägen. Det är som med öronen. På dagen är det så bråkigt så man kan inte höra. På natten kan man det. Natten tänjer ut en.”

In faith , I do not love thee with mine eyes,
For they in thee a thousand errors note;
But ’tis my heart that loves what they despise.
Shakespeare

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: