November Rain

Har lite svårt att förstå att leråkern jag plöjde igenom i eftermiddags är samma plats som för bara tre månader sen var en mjuk gräsmatta inramad av fylliga buskar och träd. Nu ligger buskarna lite planlöst utspritt som spretiga ihåliga nystan jämte träden som påminner om avbrutna tandpetare. Tur att vi lär oss så tidigt i skolan att naturen inte är död, trots att det ibland ser så ut. Annars hade man lätt kunnat skövla den här plätten för att få ett lite mindre dött uttryck. Här låg jag alltså, för bara tre månader sen, och värmde mig av en stor sol på en klarblå himmel. Och lyssnade på fåglar som kvittrade någonstans inne bland löven. Det enda som hörs nu är Årstalänkens trafik och plasket av mina blöta skor i leran. Jag älskar Sveriges årstider, just skillnaderna gör det så vackert. Men november har jag alltid lite svårt för. Ljusets frånvaro gör att jag drabbas av en mild form av melankoli, vilket innebär att jag inte varje morgon vaknar och gladeligen rullar upp rullgardinen och hoppar in i duschen (duschar gör jag såklart även i november men efter jag legat och gnytt under täcket 30 minuter efter klockan har ringt). Nåväl, det hela brukar lätta i takt med att folk hänger upp julstjärnor. När jag kom hem satte jag på ugnen, öppnade ugnsluckan och körde bildspel med sommarbilder. Sen kändes allt lite ljusare, varmare och mycket bättre.

Ålands hav, juli 2007

1 comment
  1. Pingback: 2009 « ae

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: