Meet Moley Talhaoui

Vem är du?

Jag är uppväxt i Västerås med min mamma, styvpappa och mina syskon. I vuxen ålder har jag till största del bott i Stockholm.

Jag började uttrycka mig väldigt tidigt genom att rita och måla. Jag var faktiskt stum fram tills att jag var fem år. Det hade inget att göra med min egentliga fysiska förmåga att tala utan snarare något mer psykosomatiskt, men ingen vet riktigt varför. Jag har också varit en enstöring och individualist sen jag var liten, jag gick aldrig på lekis för jag ville inte vara i en miljö med andra människor. Trivdes heller inte i skolan utan ville hellre vara hemma och måla. Alltid lite annorlunda och egen, men jag gillade att ha det så. Jag blev väldigt fritt uppfostrad. Varken mamma eller min styvpappa tvingade mig till något utan ville att jag skulle göra det jag själv ville. Nästan oavsett vad det var, förutom att skada mig själv givetvis. Bara jag mådde bra av det jag tog mig an. Det här har gett mig en väldigt stark integritet. Och också att jag alltid känt mig fri att både göra och testa på det som kommit min väg, inte brytt mig särskilt mycket om vad andra tycker och tänker. Eller begränsats av normer och ideal.

Hur har ditt ursprung påverkat dig?

Jag är marockan, mina förfäder har ett tempel sen ca 2800 tillbaka i tiden i norra Marocko där mina släktingar än till idag skriver in sina datum när de dör. I Västerås där jag växte upp kallade de mig neger. Jag själv är inte ens helt svart, min mamma är ovanligt ljus i hyn. Så det var ju verkligen fel på alla sätt. Jag är inte svensk, fast jag kände mig svensk eftersom jag levt hela mitt liv i Sverige. När jag är i Marocko är jag inte marockan, för att jag växt upp i Sverige. Trots att jag har hela mitt biologiska ursprung därifrån. De flesta invandrare som kommer till Sverige är väldigt patriotiska och stolta över sitt ursprung vilket jag också så klart är, men jag är väldigt stolt över att vara svensk. Utan för den skull att göra om mig själv till att bli urtypen av en svensk, utan jag skapar en egen svensk version. En egen svenskhet. Min mamma har gett mig mycket. Hon är väldigt stolt över sitt ursprung men hon är också väldigt öppensinnad. Min styvfar är helt svensk och trubadur, han har gett mig stora delar av den gamla svenska kulturen vilket jag är väldigt tacksam över.

Vad gör du?

Jag målar. Utöver min egen konst illustrerar jag en del mode. Och så rider jag.

Vad inspireras du av och hur arbetar du?

Jag tycker det är spännande med kroppsspråk. Ord säger inte alltid så mycket. Huvud, händer och kropp mer uttrycksfulla, eller en gest bara. Jag vill känna något extremt genom att titta på det. Sen följer en kombination av fjärilseffekten, mönster som växer fram i min tolkning ur det. Lite som Rorschachtestet, fast tvärtom. Ofta sover jag inte på nätterna för att jag är full av idéer! Men det kan också gå två, tre månader utan att det kommer någonting alls. Jag fick idén att starta en tumbl rätt nyligen av en annan Stockholmsbaserad konstnär. Lite som ett experiment för att få någon form av disciplin på mitt skapande. Jag postar en målning där varje dag. Det behöver inte alls bli perfekt, men jag måste känna mig nöjd, att jag i alla fall förmedlar en känsla. Vilket jag hitintills gjort. Jag tävlar ju med mig själv. Det här är min livsuppgift, att måla och ta vara på min förmåga. Samtidigt som det här kommer ur något opåverkbart, så vill och måste jag lära mig att hantera flödet och hela tiden pusha mig själv för att fortsätta utvecklas, vilket är viktigt för min drivkraft i detta. Jag har aldrig jämfört mig med andra men blir jag utmanad så äter upp dem…

Vad har du för favoritverktyg?

Jag skapar inte utefter material, men ser jag något som fångar mig får jag en väldigt tydlig bild av hur jag vill forma det. Det spelar egentligen ingen roll vad det är genom. Men en sak jag ofta tar till är vanliga Bic-matic blyerts.

Vad är konst för dig? 

Folk uppfattar nog mig som rätt hård, jag blir inte så lätt imponerad av folk som slänger lite färg på en canvas eller drar ett par streck och klipper ihop ett collage. Det kanske är för att jag inte har en konstutbildning eller bakgrund inom konst. Det innebär inte att jag är ointresserad av konsthistoria och olika tekniker. Men konst för mig är något som kommer ur djupet bakom det där. Det handlar om att förmedla något och om att bli berörd, en kommunikation. Tekniken kan vara ett fint hantverk men det blir ingenting för ens man lyckas fånga något däri på ett eget sätt. Alltså teknikerna är bara verktyg, som en kanal, för att förmedla något som sen blir konst genom det. Och det är inte alla som behärskar.

Kan du leva på din konst?

Hm, jag har utvecklats de sista åren. Jag har testat mig fram lite och sålt iväg en del saker som i efterhand inte känts riktigt bra. Jag skapar aldrig något för inrednings skull eller för att fylla ut ett sammanhang, min konst handlar om att förmedla något eget och något som är unikt i sig. Vilket också gör att jag inte kan sälja den hur som helst. Oftast ser det ut så att folk får komma hem till mig och bläddra igenom det jag har. En del får köpa det de gillar, en del säljer jag inte till om jag inte tycker motivet passar dem eller deras motiv med köpet och en del målningar skänker jag helt enkelt bort för att det är givet var och hos eller med vem målningen hör hemma. Jag har dock rätt nyligen dock skapat ett samarbete med Jonas Kleerup och har en del saker som hänger i hans konstbutik Villa, vid Kungsträdgården i Stockholm. Jag har tillit till att han tar väl hand om dem…

Du kan se mer av Moley här och här

1 comment
  1. elmo said:

    Goa grejjer! Skön Egon Schiele känsla på en del!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: