Archive

natur

Advertisements

“Alice isn’t like any other baleen whale. Unlike all whales, Alice doesn’t have friends. She doesn’t have a family. She doesn’t belong to any tribe, pack or gang. She doesn’t have a lover. She never had one.

In the immense solitude of the ocean, Alice is completely alone.

The only thing Alice does is sing. Like other whales, she has been singing for a very long time. The first time we heard her song was in 1989, when the hydrophone network of the National Oceanic and Atmospheric Administration recorded her voice for the first time. The researchers at the Woods Hole Oceanographic Institution have been tracking her using these hydrophones for the last two decades.

Listen here

Her songs—in this recording accelerated by a factor of five—come in groups of two to six calls, lasting for five to six seconds each. But her voice is unlike any other baleen whale. It is unique—while the rest of her kind communicate between 12 and 25Hz, Alice sings at 51.75Hz.

You see, my dear humans, that’s precisely Alice’s problem. No other whales can hear her. Every one of her desperate calls to communicate remains unanswered. Each cry ignored. And with every lonely song, Alice becomes sadder and more frustrated, her notes going deeper in despair as the years go by.”

(Source: Gizmodo)

Jag vaktar mammas lägenhet ute på Kvarnholmen. Solen är av bly, det är hett och kvavt. Bussarna mot Slussen härifrån är rätt tomma nu, ett par fuktiga och klibbiga själar med glasartad blick befinner sig i de rullande bakugnarna. I tunnelbanan trillar folk dåsigt in i varandra och orkar inte ens utbyta ett ont öga utan trevar vidare i sin egen värld. Jag cyklar mest.

På nätterna är asfalten ljummen och då och då fångar man en mjuk vind som ett tungt andetag. En svag svalka när mörkret faller gör att sinnet vaknar lite, själen tänjs ut och då hör jag allt det där som i vanliga fall täcks av vardagens brus. I sovrummet hänger vita skira gardiner som kastar in solens morgonhälsningar i kanon varje gryning. Jag somnar om, snurrar runt för varje grad som stiger i rummet och drömmer sådär djupt och verkligt. Vid åtta anländer ett gäng byggarbetare här ute på gatan i pepparkakskostym på grävmaskiner. Så blir dagen ett faktum och jag hoppar i gympaskorna och beger mig ut på promenad utmed vattnet, runt holmen och upp över Henriksdalsbron. Två varv. Båtarna rusar ut från stan likt ett pärlband över Saltsjön och turisterna hänger över relingen som nyfikna luktärter. Alla vinkar glatt, varje dag. Jag har massor av nya vänner.

I lördags tog vi bilen ut till Alexandras familjs gård i Gnesta. Alla hade jordgubbar med sig istället för blommor som tack för gästfriheten. Vi badar, tuggar på grässtrån, diskuterar och fantiserar kring vad vårt trådlösa samhälle nu ska göra med alla nedgrävda telefonlinor. Grillen tänds, det blir tyst en stund och snart är även fyra kilo jordgubbar rensade och uppätna. I entrén till huset, lite makabert placerad, står en uppstoppad varg. Varje gång jag går in i huset hoppar jag till och får sen lust att klappa djuret på huvudet tills det åter igen går upp för mig att det är ett kadaver. Tydligen är det en gammal släkting skjutit vargen i Sibirien. Vid tassarna på stenhällen ligger Alexandras hundar Molly och Cilla och kippar efter andan i värmen.

Jag plockade en bukett blommor i förrgår. Jag skulle egentligen bara ta en liten prästkrage, den där perfekta lilla blomman jag fick syn på. Så jag slet upp en hel familj. Det var kanske bäst så. De har ju vuxit upp ihop så det är väl fint att de får åldras tillsammans då med. Det blev en väldigt vacker bukett i alla fall, så stor att jag inte kunde hålla den ensam i ena handen. När jag kom hem hade jag tre små bett på armen jag plockat blommorna med, precis bredvid varandra. Som ett litet hjärta. Det kliar inte så mycket, känns lite fint liksom. Sommarfint. Idag kommer en gammal vän hem och hälsar på, imorgon en ny. Tid för eftertanke, men jag hänger mest i nuet. Det är bäst att passa på, som man säger här i Sverige.

Vi hörs.

Sea turtles are just one of many endangered species around the Gulf of Mexico. Some others are Dolphins, Least Terns, Blue fin Tuna, Brown Pelicans, Reddish Egrets, Snowy Plover, Plankton and Oysters.  See more of them here.

With this, I would really like to emphasize the importance of our biological diversity to have a healthy and functioning ecosystem. In this case, is a part of an ocean, an ocean that does not know the meaning of the word border. It just is. And we are not. But therefore we also can help.

So, most of my readers I believe are Swede’s, not living next door to the critic area to participate as a volunteer. However there are two other big ways to support, despite the fact that we’re located at the opposite side of the earth.

The first thing: donate money. Of course.

Are among the many organizations accepting donations to facilitate the work along the coast.

The other thing:

donate hair, your own, your dog’s or your cat’s, and pantyhose!

  • Matter of Trust is focusing their already successful Excess Access program, which collects materials that we already have and re-routes them to the causes that need them most, on the cleanup of the Gulf oil spill. In addition to dog and cat hair, thousands of pounds of human hair and pantyhose (other components that are used to make the oil-sucking hairmats and booms) have been sent into the non-profit system from all around the world. The mats are then being made locally on beaches and marshes along the Gulf Coast to be deployed into the waters.

  • Ägg, kött och kokosfett gör mig smart, själaglad och stark. Succé!
  • 700 000 år gamla Eyjafjallajökull påminner västvärldens människor åter en gång om att de aldrig kommer kunna äga sin verklighet på jorden eller köpa tid från denne, utan bara är gäster i en värld som alltid kommer övergå deras förstånd. Samtidigt vårstädar nepalesiska klättrare Mount Everest.
  • Det pågår ett krig på andra sidan gatan in på småtimmarna där jag bor. Från ett fönster kastas det ljusstrålar in i min lägenhet som dansar mellan mina väggar och speglar i ett stötande tempo. Kanske drar ask-täcket över även här och sluter fred med John Blund i hasorna…